Övrigt

Utbildning och konkurrens för vems skull?

I dag är skoldebatten het. Elevminskningar, friskoleetableringar, krav på ökad personaltäthet och minskade klasser påverkar oss alla. Inte minst barnen. Vår vilja, liksom de flesta andras, är att nu när antalet elever minskar så ska ändå alla skolor kunna vara kvar. Men en elevminskning innebär att vi måste omfördela pengar från lokalkostnader till direkta insatser för barnens utbildning.
I de diskussioner som förs verkar ökad konkurrens, kommersialisering, saluföring vara modellen för en bättre skola. Rätten till utbildning blir en vara till salu. Enligt läroplanen så ska skolan motverka kommersialiserings krafter men utifrån ovanstående så är skolan själv på god väg att själva bli en del av den. Är det i barnens intresse?

Läroplanen lyfter tydligt upp värderingsfrågor som jämlikhet, jämställdhet och alla människors lika värde. Skolan ska dessutom vara en mötesplats över klass-, sociala och etniska gränser. Den anses också vara en av de viktigaste mötesplatserna i samhället och kanske den mest lyckade. Hur skall skolan kunna leva upp till dessa mål i framtiden om rätten till utbildning ses som en vara. En vara som inte erbjuds alla. Barn som inte trivs tvingas välja en annan skola, där en snäv profilering riskerar att förminska mötesplatserna, där barn särskiljs utifrån föräldrarnas möjligheter, ställning och förutsättningar? Är det i barnens intresse?

Dagens skolsystem med rätten för friskolor att etablera sig var de vill, utan hänsyn till behov och med andra förutsättningar än de kommunala, leder självklart till ökade kostnader för skattekollektivet. Ökad administration, organisationsförändringar, fler skolor, fler outbildade lärare m.m leder ofrånkomligt till ökade kostnader. Är det i barnens intresse?

Devisen om att använda varje skattekrona på bästa och mest effektiva sätt verkar inte vara gällande inom utbildningsområdet. Inte heller devisen om att utbildad personal är bäst för barnens utbildning eftersom friskolorna har mycket färre utbildade lärare. Det finns dessutom tendenser att nyutbildade lärare väljs istället för äldre och erfarna eftersom dessa innebär dyrare lönekostnader. Allt för att tjäna pengar.

Friskolorna måste, för att lyckas sälja sin skola, visa upp att barnens betyg är höga. Detta är ett problem eftersom skolan måste sätta höga betyg, för att lyckas med sin saluföring, oavsett om barnen har når uppsatta kunskapskrav. En undersökning (redovisad i Aktuellt) visar att friskolorna har en hög nivå på betygen som delas ut. När barnen kom till gymnasieskolan framgick att friskolebarnen generellt hade en lägre kunskapsnivåkunskapsnivå än de borde med tanke på sina betyg och fick då problem.

Ett kanske allvarligare problem är den segregering som sker av barnen. De barn som har särskilda behov av olika slag sorteras ofta bort av friskolorna eftersom deras problem innebär ökade kostnader för friskolorna. Barnen är helt enkelt för dyra.

Ändå framställs friskolorna som om de är en tillgång. Det är bra med ökad konkurrens för barnens utbildning. Den sanning som presenteras är att de inneburit en ökad mångfald. Men i verkligheten visar det sig att så har det inte blivit. I själva verket är det några få företag som plockar russinen ur kakan för egen vinnings skull runt om i landet. På våra barns bekostnad. Utbildning är väl till för barnens skull och inte för bolagens?

Vi måste istället bygga vidare på den kommunala skolans goda möjligheter. Många har vi mött under åren som lovordat ”sin” kommunala skola. Den är bäst!! Det är glädjande att höra och många lärare kan med rätta vara stolta över sitt arbete och bidrag till barns utveckling och lärande. Men allt är inte så bra som det borde kunna vara. Därför måste vi fortsätta arbetet med att utveckla den pedagogiska mångfalden i den kommunala skolan, en bättre miljö och ökad trivsel, satsa på ökad kompetensutveckling för lärarna, ökad delaktighet för eleverna i sin egen undervisning och därmed använda varje skattekrona på bästa möjliga sätt.

En utbildning för alla barn formas utifrån rättighetsperspektivet och skolan som en mötesplats där alla barn ses som en tillgång. Barns rättigheter är just barns rättigheter för deras egen skull, oavsett bakgrund. Då måste vi alla ta vårt ansvar och möjliggöra den bästa skolan och inte kommersialisera den för någon annans skull.

Mikael Morell
Ulla Andersson
Vänsterpartiet

Skriv en kommentar