Övrigt

Sexualpolitik och kvinnokamp

Sexualitet är en källa till livsglädje och lust. Alla människor borde ha samma rätt att bestämma över sin sexualitet, njuta av den och vårda den, oavsett kön eller sexuell läggning. Så är det inte. Därför måste kampen gå vidare.
Alla människor ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp, sin sexualitet och sin reproduktion, d v s bestämma om, när, hur många och med vem man vill skaffa barn. Det borde vara en självklarhet. Men är det långt ifrån. Visst har Sverige kommit jämförelsevis långt. Homosexuellas rättigheter omfattas av lagstiftningen, vi har obligatorisk sexualundervisning i skolan, tillgång till bra preventivmedel, fria och säkra aborter o s v. Vi tillhör de länder i världen som har lägst mödradödlighet. På vårt klot dör varje dag 1400 kvinnor i samband med graviditet och förlossning. Det är mer än en halv miljon per år. 70 000 dör till följd av osäkra aborter.

Våra framsteg gällande fri- och rättigheter inom det sexualpolitiska området är inget som skett av egen kraft. Det har krävts en mycket lång och mödosam kamp. Det har funnits och finns alltjämt starka värdekonservativa och bakåtsträvande krafter. Paradoxalt nog är det de politiska ideologier som brukar värna om individens fria vilja som, när det gäller sexuella och reproduktiva rättigheter och sexuellt självbestämmande, bjudit och bjuder det starkaste motståndet.

Världens mäktigaste man predikar avhållsamhet. Bushadministrationen anser att sex hör hemma i ett monogamt heterosexuellt förhållande. USA har dragit in bidragen till internationella organisationer som förespråkar eller tillhandahåller aborter och skurit ner på bistånd som man misstänker kan gå till sexualupplysning och preventivmedel. Även inom EU är det sedan kristdemokraternas och högerns maktövertagande samma tendenser .

Sexualitet är en källa till livsglädje och lust. Alla människor borde ha samma rätt att bestämma över sin sexualitet, njuta av den och vårda den, oavsett kön eller sexuell läggning. Så är det inte. Därför måste kampen gå vidare. Vi måste resa motstånd mot prostitution och könshandel. Vi måste slåss för att våra medsystrar ute i världen och här hemma ska få tillgång till sexualupplysning, preventivmedel och lagliga och säkra aborter. Det sexualiserade våldet måste angripas som det samhällsproblem det är och diskriminering och förföljelse p g a sexuell läggning eller identitet bekämpas var helst det förekommer.

Varför är då frågorna så laddade och motståndet så hårdnackat mot reformer som faktiskt ger höjd livskvalitet? Vi tror att för att förstå vårt lands sexualpolitiska historia, måste man inse att vi lever i ett patriarkat. Rättighetskampen utmanar och ifrågasätter patriarkala maktstrukturer. Motståndet handlar helt enkelt om att den heterosexuelle mannen värnar om sina rättigheter och privilegier. Lite tillspetsat ska mannen, i ett patriarkat, ha rätt att fritt utöva sin sexualitet och använda den så väl i maktsyfte som för ren lust och njutning. Kvinnan däremot tillåts varken ha nytta eller nöje av sin egen sexualitet. Den är till för mannen och skall underställas mannens kontroll.
Det är därför sexualupplysning, preventivmedel och fria aborter är frågor som främst drivits av kvinnorörelsen. Det är därför motståndet varit så högröstat, vare sig det handlar om trettiotalets kamp för att avskaffa preventivmedelsförbudet, eller dagens sexualbrottslagstiftning. Kampen för sexuella och reproduktiva rättigheter, blir ju i praktiken en kamp för kvinnans fri och rättigheter på centrala områden i livet, där hon tidigare haft väldigt lite att själv bestämma. Att vi kvinnor tar kontroll över våra egna liv, innebär faktiskt att männen som kollektiv får mindre makt.

Det kanske mest grundläggande är att barn och ungdomar får upplysning och information. Sex- och samlevnadsundervisningen firar 50 år i år, men fortfarande är det väldigt godtyckligt hur ämnet prioriteras och hur kvaliteten ser ut. Alla barn måste få sexualundervisning som är grundlig, saklig och fördomsfri. Sex- och samlevnad måste vara ett obligatoriskt ämne på lärarutbildningarna. Arbetsgivaren måste också se till att pedagoger och lärare inom barnomsorg och skola får tillräckligt med fortbildning och verkligen har den kompetens som behövs för att klara sitt uppdrag på området. Sex- och samlevnadsundervisningen är i dag satt på undantag här i kommunen likväl som landet i övrigt. Det är dags att förändra det!

Ulla Andersson
Marita Engström
Vänsterpartiet

Skriv en kommentar