Övrigt

Svar till Johanna Esplund Svenskt Näringsliv som i AB den 15/3 anser att jag har en dålig attityd när jag redogör för utfallet av ”Pigförsöket” i Finland.

Med viss förvåning kan jag konstatera att Svenskt Näringsliv så tydligt anspelar på att städning är en kvinnas uppgift liksom vård och omsorg. Är det så att Svenskt Näringsliv med sina konservativa värderingar anser att kvinnor har en speciell gen som gör dem mer lämpade att städa än män, och just därför ska driva företag inom städbranschen eller börja jobba som pigor åt välbesuttna människor som redan skulle kunna anlita ”vit” arbetskraft?
Hur ska man annars tolka Svenskt Näringslivs svar till mig? Att kvinnor ska driva företag inom en viss sektor. Hela svaret andas företagande utifrån en manlig norm med skrivningar om kvinnligt företagande som om det vore någon speciell särart inom företagandet. Vad är då manligt företagande enligt Svenskt Näringsliv? Ni vet tydligen inte heller att kvinnors förvärvsarbete sker, till skillnad från männens, i en bredare arbetsmarknad. Kvinnors utgörs till 50 % i offentlig- och 50 % i privatsektor medan mäns är smalare, 30 % i offentlig- och 70 % i privatsektor.

Jag skulle också kunna redovisa för Svenskt Näringsliv att i Sverige, till skillnad från andra europeiska länder, har kvinnor i ledande positioner inte behövt välja bort att skaffa barn utan har lika många barn som övriga befolkningen. Vänsterpartiet anser att det beror på tillgången till offentlig sektor, och betydelsen densamma har för jämställdheten i landet i form av bl.a. barn- och äldreomsorg, vilket ger kvinnor goda villkor.

Svenskt Näringsliv brukar ideligen basunera ut budskapet att offentlig sektor utgör osund konkurrens eftersom den drivs med skattemedel vilket bidrar till orättvisa villkor. Men här anser ni tydligen att skattemedel ska bidra till finansieringen av en bransch? Ändamålet kanske helgar medlen? Ni hävdar också med bestämdhet att bidragen ska minska, men det gäller tydligen bara för ”utsatta” människor och inte i det här fallet.

Att ni tagit så illa vid er av att jag redovisat utfallet av försöket i Finland är kanske inte förvånande för ni vill väl helst inte att det granskas? Men faktum kvarstår – för 830 miljoner av de gemensamma skattemedlen har något tusentals jobb skapats – för samma summa skulle 3 000 personer kunna anställas inom vården. Dessutom har avdraget till 80- 90 % gällt byggarbeten som till hälften ändå skulle ha utförts utan avdraget Det är inte heller de lågavlönade som utnyttjat avdraget, utan framför allt höginkomsttagare.
Bara fem procent av de finska hushållen har använt sig av avdraget.
Almega – som representerar företag inom hushållsbranschen, är också de som salufört och drivit på för ett genomförande i Sverige. Kanske i egenintresse för att komma åt statliga subventioner?

Om ni vill bidra till jämställdhet måste ni själva lämna den manliga normen för företagande. Ni skulle dessutom kunna driva på de 80 % av privata företagen som trots jämställdhetslagens krav på jämställdhetsplaner ännu inte har det. Banksektorn är andra ni skulle kunna arbeta för att förändra, eftersom de mer sällan lånar ut pengar till kvinnor för startande av företag trots att kvinnor oftare startar i mindre skala med säkrare kalkyler och mer sällan går i konkurs. Företagsrådgivning och det tillväxtarbete som pågår är kraftigt mansdominerat, och utgår alltför ofta utifrån en manlig norm. Där skulle ni kunna bidra till en förändring. Alltför ofta ses kvinnors företagande som ”något konstig, annorlunda och inte på riktigt”, och de medel som används till företagsutveckling används istället av hävd till mansdominerade tillverkningsföretag.
Om ni verkligen menade allvar i ert jämställdhetsarbete så skulle ni väl ändå kunna kräva att männen ska ta sitt ansvar i det obetalda hemarbetet som fortfarande utförs till 2/3 av kvinnor, istället för att andra lågavlönade kvinnor ska göra det. Vilka ska städa deras hem?

Ulla Andersson (V)

Skriv en kommentar