Övrigt

Rätten till en bostad

Ofta kan vi läsa i dagstidningarna om de hemlösas och bostadslösas situation i Gävle. Hemlösheten har stötts och blötts och diskuterats på nationell nivå så väl som i vår kommun. Alla är rörande ense om att ingen borde behöva leva utan bostad i ett så välbeställt land som vårt. Ändå är det förvånansvärt lite som händer för att verkligen lösa problemen.
Ökade klyftor med nyfattigdom, försämringar i det allmänna försäkringssystemet och ett allt glesare samhälleligt skyddsnät har kommit att permanenta hemlösheten. I storstadsområdena är det största problemet att det överhuvudtaget inte finns hyresrätter till rimliga priser att tillgå. Det är ännu inget bekymmer i Gävle. Ändå lever ett stort antal Gävlebor utan egen bostad och alltför många av dem under mycket svåra omständigheter och utan något hopp att hitta en lösning. Huruvida antalet hemlösa har ökat den sista tiden vet vi inte eftersom det saknas kontinuerlig statistik och uppföljning. Vad vi däremot vet är att antalet övernattningar på Härberget åter ökar, att övergångskontrakten via socialtjänsten har ökat stadigt under flera år, att socialsekreterare vittnar om hårdnande krav för att få och behålla en lägenhet och att antalet avhysningar från AB Gavlegårdarna ökat med 34%.

Det är nu hög tid att frågan prioriteras på ett sätt som leder till konkreta åtgärder både för att hitta lösningar för de personer som idag saknar fungerande boende och för att stoppa nyrekryteringen av hemlösa, d v s förebygga social och ekonomisk utslagning och förhindra att människor utestängs från bostadsmarknaden.

Vänsterpartiet har tagit flera initiativ i den riktningen. Kummunstyrelsen gav för ett par år sedan Omvårdnad och Socialtjänst i uppdrag att utreda frågan om nya boendeformer. Utredningen med kartläggning, behovsinventering och förslag på åtgärder med kostnadskalkyl presenterades sommaren 2002 och kom sedan att behandlas i budgetprocessen under hösten. Tyvärr valde kommunfullmäktige att bara ge kommunbidrag till halva förslaget. Den delen, som innefattar ett lågtröskelboende för missbrukare, håller först nu på att genomföras. Arbetet har inte gått helt smärtfritt och både utifrån utredningen och utifrån utvecklingen och signaler från olika verksamheter, kan vi konstatera att det finns flera grupper med speciella behov som lämnats därhän. Det handlar t e x om kvinnor med missbruksproblem och personer med dubbeldiagnos. Vi kan också konstatera att funktionshindrade får vänta mycket längre på en bostad än vad lagen föreskriver. Boendet i Forsbacka är fullt till sista plats, flera står i kö. Många av dem är som har dubbeldiagnoser saknar fungerande boende, vilket gör det svårt eller omöjligt att ge vettiga insatser.

Viktigt i sammanhanget är också det genomgripande lagförslag som enligt planerna kommer att genomföras 2005 och som kommer att innebära att dom flesta psykiskt störda lagöverträdare fortsättningsvis kommer att dömas till tidsbegränsade straff istället för långa vårdtider inom rättspsykiatrin. Efter strafftidens slut blir det hemkommunen som har att sörja för bostad och omvårdnad. Flertalet av dessa personer har missbruksproblem och hör alltså till gruppen dubbeldiagnoser.

AB Gavlegårdarna ska bedriva en god social bostadspolitik har kommunfullmäktige beslutat. För ett allmännyttigt bolag måste det anses vara det viktigaste uppdraget. Tyvärr ställer Gävle kommun stora ekonomiska krav på sitt bostadsbolag vilket försvårar bolagets arbete för en god social bostadspolitik. Avkastningskravet är 7 % och tas ut på det nyemitterade aktiekapitalet i fusionen. Avkastningskravet är 43 milj.kr 2003 vilket ger ett utdelningstak på 17 miljoner. Dessutom tillkommer en förmedlingsavgift på bolagets lån som ska inbetalas till kommunen (ca 11milj 2004). Totalt kräver kommunen bolaget på ca 54 miljoner kr/år.

För att få hyra hos Gavlegårdarna krävs att kunden inte har några betalningsanmärkningar, obetalda skulder till företaget, störningsanmärkningar i boendet eller blivit avhyst de senaste tre åren. Inkomsterna ska också harmonisera med hyresnivån och man ska inte ha obetalda externa skulder på mer än 20 000 kr. Undantag görs om det finns godkänd avbetalningsplan. Detta utgör grundkraven och bedömning ska göras från fall till fall. Detta ställer naturligtvis mycket stora krav på handläggare och distriktschef och risken finns att kunder kan uppleva sig utsatta för godtycke. Ett beslut där man nekas hyreskontrakt kan ju inte på något sätt överklagas eller omprövas av annan instans.

År 2002 nekade bostadsbolaget 446 personer att byta bostad eller få en ny bostad p.g.a att de ej blev godkända med anledning av skulder, störningar eller tidigare avhysningar. Tyvärr finns ej statistiken fördelad i bolagets årsredovisning. Inte heller hur många som nekats bostad. 450 krav /månad utgick vilket inte är en ökning från föregående år. Antalet avhysningar var under året 171 på grund av ekonomiska skäl varav 85 beviljades anstånd.86 avhysningar verkställdes.

Sedan några år tillbaka har Gavlegårdarna glädjande nog en anställd som arbetar med social problematik i samband med boendet. Från början av detta år startar man på försök gentemot delar av bostadsbeståndet en uppsökande verksamhet tillsammans med socialtjänsten, i syfte att förhindra vräkningar. Den hyresgäst som kommit på obestånd med hyran kommer då att bli personligt kontaktad innan ärendet lämnas över till kronofogdemyndigheten. Vi ser mycket positivt på detta och hoppas att verksamheten så snart som möjligt kan permanentas och införas i hela kommunen. Detta sätt att arbeta har nämligen visat sig ge mycket bra resultat i andra kommuner.

En undersökning på riksnivå visar att 75 % av de vräkta är skyldiga 20 000 eller mindre. En avhysning innebär stora kostnader även för hyresvärden. 30 000 är en summa som brukar nämnas. Kostnaden överstiger alltså i de flesta fall själva hyresskulden. Den enskilde får själv stora kostnader i samband med avhysningen som läggs till skuldbördan. Många som vräks återfår aldrig en bostad.. En tragedi för den som drabbas och för samhället ett misslyckande.

Bostaden är en mänsklig rättighet och utgör själva grunden för ett väl fungerande liv. Att reda upp tillvaron och få ett socialt fungerande liv är ofta dömt att misslyckas om man inte har möjlighet att få en bostad. Ett tryggt och fungerande boende är en förutsättningen för att behandlings- och rehabiliteringsinsatser av olika slag ska kunna erbjudas och ge resultat. Undersökningar visar att många av de som förlorar sin bostad ”försvinner”, d v s de är inte kända hos vare sig socialtjänsten, psykiatrin eller försäkringskassan.

Vänsterpartiet anser att Gävle kommunen måsta kunna göra betydligt mer för att lösa dessa problem. Det handlar om politisk prioritering, tydlighet, helhetssyn och samarbete. Att ge uppdrag och direktiv till bostadsbolaget och kommunens olika verksamheter såväl som att ge dem förutsättningarna att arbeta för att minska och förebygga hemlöshet. Ett väl fungerande skyddsnät, ett kommunalt bostadsbolag vars viktigaste uppgift är att bedriva en god social bostadspolitik måste innebära något mer än den situation som nu är i Gävle.

Vi vill därför att en utredning tillsätts för att kartlägga behoven och visa på konsekvenser för dem som nekas bostad eller lever som hemlös. Utredningen ska ha ett genusperspektiv eftersom hemlöshet och bostadslöshet drabbar kvinnor och män olika. Utredningen ska snarast komma med konkreta åtgärdsförslag och redovisa kostnaderna för dessa.

Vänsterpartiet yrkar därför :
– Att en utredning tillsätts som får i uppdrag att arbeta utifrån ovanstående beskrivna.
– Att utredningen ska ha ett genusperspektiv

Marita Engström (V) Ulla Andersson (V)

Skriv en kommentar