Övrigt

Det en prioriterad fråga att bekämpa arbetslösheten, arbetslösheten är rättvisans fiende.

Ingrid Burman betonade bland annat vikten av att bekämpa arbetslösheten i sitt förstamajtal på stortorget i Gävle. Det en prioriterad fråga att bekämpa arbetslösheten, arbetslösheten är rättvisans fiende. Den utgör grogrunden för att människor marginaliseras, den utgör grogrunden för att klassklyftorna växer. Arbetslösheten finns därför att några tjänar på den och marknaden eller marknadskrafterna kommer aldrig att avskaffa arbetslösheten, vad som behövs är en kraftfull och målmedveten politik.

Läs talet i sin helhet nedan.
Kamrater, Mötesdeltagare!
1:a maj är den socialistiska arbetarrörelsen dag, då vi lyfter fram vår idé att demokratin ska vidgas till den arbetande människan och ekonomin. Att demokrati innebär att det är folket som styr och inte marknaden eller kapitalet.

Idag står hundratusentals människor utanför arbetsmarknaden trots att de både vill och kan arbeta. De effektiviseringar, rationaliseringar och besparingar som genomförts i arbetslivet under de senaste decennierna har haft ett högt pris. Vi har fått en permanent arbetslöshet och växande regionala skillnader. Vi har sett hur det gått bättre för Ericsson som trots vinster flyttar jobb från Sverige och hur det då går sämre för Svensson som hänvisas till arbetsförmedlingen.
Det en prioriterad fråga att bekämpa arbetslösheten, arbetslösheten är rättvisans fiende. Den utgör grogrunden för att människor marginaliseras, den utgör grogrunden för att klassklyftorna växer. Arbetslösheten finns därför att några tjänar på den och marknaden eller marknadskrafterna kommer aldrig att avskaffa arbetslösheten, vad som behövs är en kraftfull och målmedveten politik.

Vi menar att det bästa sättet att skapa full sysselsättning är en väl utbyggd infrastruktur, dvs bostäder, forskning och utbildning, transporter, förskola, skola, sjukvård m.m. En fungerande arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik i kombination med stabila och rättvisa regler för arbetsmarknadens parter och utvecklade fackliga rättigheter.
En generell välfärdspolitik som skapar en trygghet som gör att fler kan anta de nya utmaningar som en dynamisk och föränderlig arbetsmarknad fodrar.

Vi behöver också se över företagens villkor, då handlar det bl a om de sk 3:12 reglerna, om generationsskiften, om riskkapital. En del av detta har vi kommit överens om i budgeten med våra samarbetspartier. För oss är det ingen tillväxtfaktor och skapar inga jobb att sänka en av Europas lägsta bolagsskatter eller slopa förmögenhetsskatten. Det är heller inget alternativ att konkurrera med låga löner eller försämrad arbetsrätt.

Tillväxt i sig löser inga problem, ökade vinster i bolagen löser inga problem, om den inte också fördelas på ett rättvist sätt, om inte offentlig sektor, skola vård och omsorg får del av den,
om den inte omsätts i nya arbetstillfällen, om inte tillväxten går till att minska den lönediskriminering som ständigt pågår genom att kvinnors lönearbete ständigt undervärderas.
De borgerliga partierna vill ha sänkt skatt och avdragsgilla hushållstjänster för att öka tillväxten. Det är också en definition av tillväxt. Tillväxten ska då användas för att berika de redan rika och inte fördelas jämnt. De vill höja brytpunkterna i inkomstskatten, så att färre betalar statlig skatt, de vill sänka nivåerna i sjukförsäkringen och a-kassan, de vill avskaffa förmögenhetsskatten. Allt för att berika de redan rika. Men ökade klasskillnader har aldrig lett till högre tillväxt och kommer inte att göra det nu heller.

En annan viktig uppgift är att ge människor förutsättningar att stanna kvar i arbetslivet till pensionsåldern. Idag slås alltför många ut pga ohälsa. Därför är frågan om en arbetstidsreform fortfarande en prioriterade fråga för Vänsterpartiet, det handlar alltså inte om att minska det totala antalet arbetade timmar i Sverige utan det handlar om att fördela arbetstiden så att fler kan delta i arbetslivet, hela livet.
En arbetstidsreform skulle också bidra till att kvinnor skulle få en rättvisare inkomst. Idag tvingas ofta kvinnor att arbeta deltid, då arbetstidsnormen är satt efter det att en i familjen arbetade. Kvinnorna är också de som får betala för flexibiliteten på arbetsmarknaden med korta vikariat och just-in-time jobb. Detta kommer förstås också att avspegla sig i nivån på pensionerna, kvinnorna får lägre pension därför att de tvingas att jobba deltid men också för att kvinnor diskrimineras lönemässigt på arbetsmarknaden
Vi menar att heltid skall vara en rättighet och deltid en möjlighet. Att kvinnor och män ska ha samma lön borde år 2005 vara en självklarhet. Kvinnors lön är i genomsnitt 82 procent av mäns löner och ensamstående kvinnor med barn har de lägsta inkomsterna i samhället. Det är en prioriterade fråga att bekämpa den lönediskriminering som pågår, där lönen idag alltför ofta sätts utifrån kön.

Det krävs också andra ordentliga satsningar för att möta den ohälsa som breder ut sig och då handlar det inte om att försämra villkoren för sjuka och förtidspensionerade. Det handlar istället om att mota ohälsan där den uppstår, på arbetsplatsen, genom att öka inflytandet för arbetstagarna, genom att förstärka företagshälsovården genom att skapa ekonomiska incitament för arbetsgivarna att förbättra arbetsmiljön och delta i rehabiliteringsarbetet. Tidigare har arbetsgivarna inte behövt ta ett ekonomiskt ansvar för en dålig arbetsmiljö som skapar ohälsa. Samhället har tagit hand om de utslitna vilket, vid sidan om ett stort individuellt lidande har det också lett till ökade kostnader för sjukskrivningar och förtidspensioner.

För oss i Vänsterpartiet är de höga ohälsotalen inte i första hand en budgetfråga utan en livskvalitetsfråga, livspusslet måste gå ihop, arbetsgivarna har ett ansvar för arbetsmiljön, för tempot på arbetsplatsen, för rehabiliteringen, politiken har ett ansvar för offentlig sektor, för att barnomsorgen ska fungera, för sjukvården och kollektivtrafiken för att nämna några områden. Individen har givetvis också sitt ansvar, men lösningen på ohälsoproblematiken kan inte reduceras till en budgetfråga som handlar om att höja eller sänka sjukersättningen, införa karensdagar eller privatisera sjukförsäkringen.

Kamrater/mötesdeltagare
Borgerliga politiker talat med hög röst om nödvändigheten av att privatisera mera för att lösa allsköns problem, nu senast handlar det om sjukvården. Som medborgare är det lätt att se att de privatiseringar av offentlig verksamhet som redan genomförts inte gett oss några fördelar.
Istället har det blivit tydligt att samhällsintresset ersatts av vinstintresset. Inom många områden har servicen blivit sämre och kostnaderna högre, ändå är det inte ovanligt att villkoren för de anställda pressats, däremot har marknadsföring, vd löner och aktieutdelning tagit en allt större del av kakan.
Det är hög tid att sätta stopp för privatiseringsvågen, vi accepterar inte att våra sjukhus eller va-anläggningar överlåts i privat regi. Istället ska den gemensamma offentliga sektorn utvecklas. Vård, skola omsorg, el och vattenförsörjning, post, tele och kollektivtrafik är bärande samhällsstrukturer som ska styras och utvecklas i samhällets regi. Det är en förutsättning för att trygga en jämlik tillgång för alla människor, oavsett var man bor och oavsett storlek på plånboken.

Kamrater, Mötesdeltagare
Trots integrationspolitiska satsningar och trots förstärkt lagstiftning mot diskriminering så fortsätter den strukturella rasismen att ta ut ett högt pris, för personer med utländsk bakgrund är arbetslösheten är tre gånger så hög. De som får jobb är i regel mycket överkvalificerade. De har ofta låga löner, de har i stor utsträckning tidsbegränsade anställningar, helt enkelt sämre anställningsvillkor. Det är en skam att människor diskrimineras pga utländsk bakgrund.
De borgerliga partiernas lösning är att lägga skulden på de invandrade genom tuffare tag.
Vi menar att det behövs en politik som kraftigt bekämpar arbetslösheten men också en politik som bekämpar den strukturella rasismen. Idag den 1:a maj går vi till angrepp mot den strukturella rasismen. Vi gör det bl a genom en vykortskampanj till Svenskt näringsliv där vi uppmanar dom att sluta diskriminera personer med utländsk bakgrund.

För att göra en svår fråga enkel så menar vi att minst 10% av personalen på alla arbetsplatser om 10 år borde vara utlandsfödda. Varenda dagis, varenda polisstation, fabrik, åkeri, affär m.m. ska omfattas. Vi menar att det är upp till arbetsgivarna att ordna det, offentliga likväl som privata.
Vi har i budgetförhandlingarna gett arbetsgivare med mer än 25 anställda ett redskap då de har en skyldighet att ta fram mångfaldsplaner. Vi menar också att det behövs en kontrollstation om 5 år för att se om arbetsgivarna tar sitt ansvar i kampen mot den strukturella rasismen, en kontrollstation som då också får visa om vi måste överväga en tydligare lagstiftning i frågan.

Kamrater/Mötesdeltagare
Den svenska asylpolitiken är en skamfläck, det vet alla vi som haft dom apatiska flyktingbarnen på besök i våra vardagsrum via TV. Vi har sett dom liggandes hjälplösa i sina sängar, vi har sett dom sondmatats, vi har sett deras förtvivlade föräldrar ödmjukt vädja om hjälp, vi har sett………….. men vad har regeringen och ansvarig minister sett ?
Tydligen ingenting, de verkar både blinda och döva eftersom de hittills avvisat varje förslag på amnesti för dessa ca 150 barn. Vi måste bygga motkrafter mot denna avhumanisering.
Vi måste bygga motkrafter mot en allt hårdare asylpolitik där människor utvisas till länder där de riskerar tortyr och dödstraff. Vi måste hävda att Sverige även fortsättningsvis ska vara en fristad för människor som flyr undan förtryck och förföljelse. Det är icke värdigt att demokratiskt och humant samhälle att skicka tillbaka människor till krig eller politisk förföljelse, det är inte värdigt ett humant samhälle att skilja minderåriga barn från sina föräldrar. Vårt samhälle har fortfarande råd med solidaritet med krigens och förtryckets offer.

I höst är det två år sedan svenska folket röstade nej till EMU.
Även om människor hade olika skäl för att rösta nej så fanns det ett gemensamt skäl bakom den stora majoriteten mot EMU. Människor i allmänhet kände att de förlorat makt genom att besluten flyttat till EU-kommission och ministerråd, de röstade nej.
Nu är den politiska uppgiften att få till stånd en folkomröstning om den nya ”konstitutionen för Europas folk”, dvs det nya fördraget, eller det vi kallar en ny grundlag.

Förslaget innebär att fler beslut ska fattas med kvalificerad majoritet i stället för med enhällighet samtidigt som de stora ländernas makt stärks, EU ska få en president, en utrikesminister och målet för det utvidgade samarbetet sägs uttryckligen vara ett gemensamt försvar. Förslaget innebär också att en nyliberal ordning grundlagsfäst genom att inflationsbekämpning och avregleringar sätts före kampen mot arbetslöshet. I förslaget görs också verksamheterna inom vård, skola och omsorg till en handelsfråga.
Att det finns demokratiska brister erkänner även av EU-entusiasterna. Dom talar också om ett ”demokratiskt underskott”. Men i förslaget till konstitution tycks lösningen vara att förstärka EU: s institutioner och överföra mer makt i massiv omfattning från medlemstaterna till EU-systemet.

Många länder har beslutat att folkomrösta om EU:s nya konstitution. I Sverige vägrar fortfarande regeringen och en samlad borgerlighet att låta det svenska folket folkomrösta om EU:s nya fördrag.
Man säger att riksdagen är vald att ta de svåra besluten, vad man då också samtidigt säger är att svenska folket inte kan fatta svåra beslut och vad man glömmer är att frågan om EU:s nya fördrag aldrig varit uppe i en valrörelse så inte ens indirekt har svenska folket kunna rösta fram en representativ riksdag i denna fråga.
Det demokratiska underskottet verkar ha spritt sig från EU till den svenska politiken. Låt oss visa att det finns en stor och stark opinion för en folkomröstning, en opinion för demokrati.
Låt folket bestämma! Vi kräver folkomröstning!

Kamrater, mötesdeltagare!
De senaste åren har styrkeförhållandena i världen förskjutits. Den enda kvarvarande supermakten har med morot och piska förmått majoriteten av världens regeringar att anpassa sig till den sk verkligheten:
Efter månader av hot och upptrappning angrep USA och dess allierade Irak i ett fullständigt folkrättsvidrigt krig, och ockupationskriget fortsätter att skörda oskyldiga liv.
Vi i vänsterpartiet menar att det inte går att bomba fram demokrati. Vi är motståndare till USA:s självpåtagna rätt att gå i krig mot misshagliga regimer. Vi är motståndare till den nya världsordning som USA försöker skapa. Vi bekämpar USA:s strävan efter världsherravälde.
Näst i tur att kväsas står sannolikt Iran.

Vi fortsätter vår kamp för att USA inte ska ges rätten att sätta sig över internationell lag. Vi minns Vietnamns befrielse för trettio års sedan och vi vet att också den övermäktigaste stor makt kan besegras.

I skuggan av USA: s ockupation av Irak fortsätter Israels orättfärdiga och folkrättsvidriga ockupation och militäroffensiv mot det palestinska folket. Det Israel som har kallats ”mellanösterns enda demokrati”. Det uttalandet måste ses som en skymf mot demokratibegreppet. Vi ser vad som sker – och vi reser motstånd. Vi kräver att ockupationen upphör, vi kräver att den förhatliga muren rivs och att freden får en chans. Varje lösning av konflikten i Mellanöstern måste börja med ett fullständigt och villkorslöst upphävande av den folkrättsvidriga israeliska ockupationen. Låt mig citera Nelson Mandela: ”Bara den som är fri kan förhandla.”

Kamrater, mötesdeltagare, vi lever fortfarande i ett samhälle med växande köns- och klassklyftorna och där en stor grupp människor ställt i utanförskap. Ska vi få större genomslag för en vänsterpolitik så måste vi gemensamt mobilisera alla goda krafter inom arbetarrörelsen.
Ska vi skapa ett solidariskt samhälle så kan vi inte begränsa våra insatser till de parlamentariska församlingarna, då krävs det att debatten och kampen förs var helst vi än befinner oss, i fackföreningen, i hyresgäströrelsen, på fritidsgården, i pensionärsföreningen.
Vår stora utmaning är att skapa ett samhälle utan klass eller könsklyftor, ett samhälle i ekologisk och regional balans och med internationell solidaritet.
För detta krävs att dom ekonomiska resurserna omfördelas och att makt och inflytande sprids.

Kamrater, Leve första maj, leve solidariteten, leve socialismen!!!

Skriv en kommentar