Övrigt

För oss socialister är det arbetet som står för produktionen och bekostar vår generella välfärd.

Vänsterpartiet tog med glädje emot beslutet från Socialdemokraternas kongress att även de har full sysselsättning som sitt främsta ekonomiska mål.

Det är därför förvånande att läsa Jonsgårdens och Luttis invändningar mot Vänsterpartiets beslut om att skapa 200 000 jobb inom offentlig sektor. För att nå samma sysselsättningsnivå som 1990 krävs 500 000 nya jobb. Att som Vänsterpartiet säga att ca hälften av dessa bör tillkomma i offentlig sektor borde inte vara något större problem för de båda skribenterna.

Det kan väl inte vara så att ni, precis som högern, ser arbete som en kostnad? För oss socialister är det arbetet som står för produktionen och bekostar vår generella välfärd. Det är också ett oerhört resursslöseri att inte ta tillvara människors kompetens och kunskap. Att högern påstår att vi inte har råd med ett folk i arbete är en sak, men när ledande socialdemokratiska ledarskribenter gör det måste jag säga att det känns mycket oroväckande. Något som för tankarna till Ernst Wigforss polemik mot dåtidens konservativa uppfattning om att vi är ”för fattiga för att arbeta”.
För att använda Wigforss ord; ”Det leder /…/ rakt fram till den fantastiska slutsatsen, att arbete är en lyx (…) Inför den växande arbetslösheten skulle medborgarna alltså bekymrat men undergivet säga till varandra: Vi är för fattiga för att kunna arbeta. Och ju fattigare vi blir, desto mindre har vi råd att arbeta.” ”Det finns inget folk med sitt sunda förnuft i behåll, som i längden kan slå sig till ro med en ekonomisk visdom av detta dårhusmässiga slag.”

Men om vi nu ändå ska diskutera kostnader, vad kostar då 200 000 nya jobb i offentlig sektor? Det är självklart svårt att räkna ut exakt, men vi kan utgå från att 200 000 nya tjänster minskar arbetslösheten med motsvarande antal. Även om tjänsterna tillsätts av personer som redan har arbete ska deras tidigare tjänster i så fall bemannas o.s.v. Det ger då följande beräkning om man utgår från de kalkyler som riksdagens utredningstjänst använder sig av:

Kostnad 200.000 jobb ca. 65 miljarder
Minskade A-kassekostnader och
kostnader för arbetsmarknadsåtgärder ca. 50 miljarder
Ökade skatteintäkter, arbetsgivaravgifter
och momsintäkter ca. 8 miljarder
Minskat försörjningsstöd, bostadsbidrag
och minskade sjukskrivningskostnader ca. 2 miljarder

Återstår ca. 5 miljarder

Statens budgetöverskott för -04 blev 37 miljarder och för -03 47 miljarder. Alldeles före jul kom ett pressmeddelande från finansdepartementet som visade att statens saldo beräknades bli 30 miljarder bättre än vad som förväntades i våras.

Det är också viktigt att påpeka att en stark offentlig sektor är en oerhört viktig förutsättning och drivkraft för det privata näringslivet.

Det råder ingen tvekan om att det behövs mer personal framför allt i kommuner och landsting. Vi vet att bemanningen är för låg, vi vet att personalen, till allra största delen kvinnor, går på knä med sjukskrivningar och arbetsskador som följd. Vi vet, via Långtidsutredningen, att den framtida offentliga välfärden måste tillföras mer arbetskraft.
Alternativet till Vänsterpartiets politik är fortsatt hög arbetslöshet, fortsatta nedskärningar, ökad avgiftsfinansiering och mer oavlönat omsorgsarbete för kvinnor. Vi tar som socialistiskt och feministiskt parti ekonomiskt ansvar genom att föreslå 200 000 nya jobb i offentlig sektor eftersom behoven där är störst. Vi vet att vi har ett starkt stöd för en sådan politik.
Många opinionsundersökningar visar dessutom att medborgarna är beredda att betala mer i skatt förutsatt att det leder till en förbättrad vård, omsorg och skola.

Vi kan även tillägga att under den gångna mandatperioden har de tre samarbetspartierna genomfört reformer för större kostnader än Vänsterpartiets valplattform är beräknad till.

Vänsterpartiet har modet att ta kampen mot arbetslösheten på allvar och vi är beredda att försvara och bygga ut den offentliga välfärden.

Ulla Andersson
Lasse Langeborg
Vänsterpartiet

Skriv en kommentar